På ett hjul i fjällvärlden

Kartan! Rött = 100% cyklat, Blått blev lite för svårt.

Det är en del som vet att jag är enhjulingscyklist, och det är även en del som vet att jag är rätt friluftsintresserad. Konstigt nog så är det inte så många som vet om båda. Så för att sammanföra två världar så tänkte jag helt enkelt göra en tur i fjällen, på enhjuling... Det kan ju verka som ett lite korkat projekt, men vad vet man om man aldrig testar, och så omöjligt kan det ju inte vara..

Packningen!

Det är svårt att cykla enhjuling, men det blir mindre omöjligt med tiden, det är inte bara snurrandet på ett gymnastiksalsgolv framför en publik av småbarnsfamiljer som är hela sanningen, faktum är att det finns "rätt många" enhjulingscyklister, om man bara vet var man ska leta! Men att cykla enhjuling på för mig okända leder i fjällen och dessutom med packning på ryggen så blir det mer utmaning! På min och Ulfs fjällvandring förra sommaren bar vi ungefär 18 kilo var, målet med denna turen var att jag ensam skulle komma under 10. Och det på en packning jag redan tyckte var "slimmad", så det var inte bara enhjuling som var experimentet.. Banta till en mindre ryggsäck, sova under tarp och myggnät istället för i tält, byta kök..

I slutänden så hamnade jag på 11.5 kg inkl mat för 3-4 dagar, vilket jag är rätt nöjd med!
Men nog om det..
Jag får byta mellan buss och tåg ett par gånger men vid 1830 på lördagen så är jag framme vid storulvåns fjällstation. Jag går runt lite och tar ett bad i jocken som faktiskt var riktigt skönt, simmade motströms ett par minuter, och i vanliga fall brukar man inte vilja annat än dricka det kalla vattnet!
Men det var bara en försmak av vad som skulle komma!

Off i go!

Vill komma bort lite från ruschen på fjällstationen, så jag börjar redan på kvällen, leden har ca 6 km grusväg i början och den ville jag slippa, så gjorde bort det.. cyklade ca 8 km på 2 timmar och slog läger, för första gången. Dom träd jag hade tänkt ankra min tarp i var för nära varandra och det slutade med att jag fick använda en 15mm blocknyckel som extra tältspik! Lagar mat och känner mig redigt trött och går och lägger mig, under mitt lilla vindskydd med myggnät över ansiktet, sover rätt bra när jag väl kommer på tricket. Förra sommaren så var det väldigt spännande att tälta, tältet skulle va spänt och fint och ja.. optimalt. Men efter turen i påskas så kändes helt plötsligt sommartältandet väldigt lättsamt! Riskerar inte att frysa ihjäl, det är lätt att torka blöta kläder, behöver inte smälta snö för att få vatten..

Action!

Det är ju det att om jag ska ut på tur i fjällen på enhjuling, så är ju risken den att bilderna ser ut som från alla andra turer, så det blev att ta lite bilder med stativ, men även att lura på dom jag mötte att ta en bild.. Och jag kan ju säga att en enhjuling i fjällen är en icebreaker i världsklass!
En barnfamilj som tältade i närheten var väldigt trevliga på morgonen när jag kom ikapp dom, hade varit och hejat kvällen före men då låg dom inne i tältet och kurade, men nu var det plötsligt lite mer intressant, för dom 2 föräldrarna med 2 barn, vi skulle åt samma håll och återsåg varandra ett par gånger under dagen, men enhjuling är snabbare än att gå, så länge man cyklar.. Så det var riktigt roligt! Mellan Tjallingen och Gåsåns vindskydd så var stigarna helt makalösa!

Lunchrast!

Sa jag att det var varmt? När vi klev av x2000 i Enafors så påstod tåget att det var 29 grader, och klockan var 18.. Men när man väl kom ut så verkade det stämma! Ingen risk för snöfall här inte.. Alla jockar och åar som jag passerade var väldigt skönt tempererade, kunde bada utan att frysa! Och riktigt så brukar det inte vara... Sen var det uppför ungefär 5 km.. och där det är jobbigt att bara gå så är det väldigt jobbigt att cykla enhjuling, så det blev att leda den mest hela tiden..

Tarp = Tält med utsikt

Väl uppe vid Gåsenstugerna så var det bara att slå upp tarpen, badade i en jock och åt middag, snackade med dom andra som var där.. sen var det bara att gå och lägga sig, när solen väl går ner så blir det rätt kallt, lite extra på 1120 meters höjd.. Men det var en skön natt! i och med att jag inte hade med nån klocka så blev det väldit godtyckliga tider, klev upp när solen gick upp och kollade klockan lite halv-exakt med kompassen.. inga minuter som räknas här inte, utan det blev mer plus minus en timme sådär. Från gåsen så gick det neråt längst ett par sjöar, jag spanade efter en dykvänlig klippa men hittade inte en enda..

Lunch!

Klart man ska bada!

Turen fortsatte och leden var stenig och svår så det gick inte att cykla, som tur är så är enhjulingar lätta att leda, men efterssom mina enda skor för turen är mina sandaler med täckt tå (hade tänkt ta en bild på min sandal-bränna och ha en "gissa sandalen"-tävling, men besparar er våndan, för det är ingen vacker syn.)

Grönt som bara den..

Den sista biten för dagen gick genom våtmarker och på spängerna går det ju att cykla! Riktigt kul!
Kom till Vålåstugorna och blev snabbt rekommenderad Sturebadet av stugvärden, ett bad med absolut dykförbud men det var varmt och skönt! Fick sällskap av en Karolina som kom samtidigt som mig ungefär, det var en trevlig kväll och hon bjöd på en halv vin-tetra (totalt 25 cl) och fruktsallad (fruktcocktail på konserv), och även fast jag inte gillar vin så var det riktigt gott! Extra lyxigt med ditburet vin dessutom, hon hade ändå 24 km i benen för dagen! Tack! Det var många som sov i stugor trots att dom hade tält, för tälten blir så sjukt varma på mornarna, men med tarp är det svalt och skönt, men jag fick inte testa den i regn så jag kanske borde va tyst ;)

Filosoferande och bildvisning

Nästa dag slog jag och Karolina följa ner mot Stendalsstugorna, men för henne blev det en liten omväg och efter en lååångt avslappnad lunch så vände hon tillbaks för att få lite vilodag, hon var påväg till Gåsen och Storulvån, och tillbaks kan jag ju inte vända..

Utsikt

Jag nu när jag ar ensam hade jag inte bestämt mig om jag skulle till Stendalsstugorna eller om jag skulle tälta på vägen mot Vålådalen.. När jag väl kom till korsningen på leden så tittar jag mot Vålådalen, men ser inte ett skit för det är tjooocka regnmoln över det, jag hör åskan mullra som ett pistolskott.. då känns det inte alltid så tryggt på kalfjället.. Så jag viker av mot Stendalsstugorna itället!

Omogen!

Stugvärden i stendalen var polska och väldigt trevlig, hon hade en schäfer med sig som agerade lite vakthund, men det var så trevligt. Det är lätt att få känslan att man är hemma hos stugvärden.. Och välkommen är man! Strax efter jag kommer dit så kommer det ett par från andra hållet.. och dom hade minsann hört rykten om en galning som cyklar enhjuling på fjället, närmare bestämt från den barnfamilj jag träffade tidigare, men allt är med glimten i ögat och jag får poosa lite för några bilder, kvällen blir väldigt trevlig med lite vandringshistorier och god mat!

Sovplats!

Jag har ännu inte fått en regndroppe på mig på hela turen och dagen före hade vi 2 timmar "fjällväder", men i övrigt har det varit soligt! Så inte borde det komma regn.. Lite irriterande att när jag lägger mig så ser jag att dom minsta knotten flyger rakt igenom myggnätet, men dom stör inte så mycket så jag somnar fort..

Spångest?

Sista dagen ner mot vålådalen går som en dans, jättefina stigar och roliga spänger, logom roligt när springan mellan brädorna är stor nog för att däcket ska rymmas, då får man välja vilken bräda man ska cykla på istället.. Kommer snart ner i granskogen och det är så mysigt med urskogar, fina stigar.. Först är jag glad att se några myror, men rätt snart kommerjag på hur enerverande dom är, inte kunna luncha var som helst.. Väl framme i Vålådalen så köper jag lite glass och godis och tänker cykla dom 3 kilometrarna till badplatsen.. men precis som jag kommer ut så är åskan över oss, får tillträde till en sporthall och det tog ett bra tag innan varmvattnet kom, men det är ju kallt det ska va i fjällen! Med en otrolig träningsverk i hela kroppen, en stadig solbränna och en hel del myggbett så börjar jag resan hemmåt.

Hoppas detta har gett iaf lite inblick i livet för en enhjulingscyklist, lämna gärna kommentar för det är så trevligt med respons!

Skitkallt och underbart!

Det hela började med att jag inte visste vad jag skulle göra på påsken, och jag var sugen på att komma ut igen. Så hittade jag ett väldigt kul inlägg på forumet utsidan där dom bjöd in fler till MerOrkan som turen hette, det verkade alldeles lagom seriöst så jag svarade med ett mail och kom i kontakt med dom, ett gäng på 5 pers mellan 26-28 ungefär, några som pluggar och några som jobbar, ett underbart gäng!






Så jag klev på tåget 0844 lördag den 15e, tog reda på var dom satt och så gick jag och hälsade på! Inte nog med att jag skulle va utomhus i 8 dygn och inte visste hur vädret skulle bli..
Dessutom med 5 personer jag aldrig hade träffat förut!





Så fort jag hälsade på i deras kupé så fick jag lite frukost och vi hade det jättebra, det kändes toppen!




i kom till Abisko vid kl 18 ungefär, pulkor skulle hyras och saker skulle fixas, vi bestämde oss för att ge oss ut direkt, i mörkret. Vi åkte en timme ungefär och slog läger.

Tältlag slottet äter!



Ida, Sara, Kg eller Fiona, Drottningen & Kungen.

Vi sov vår första natt och det funkade bra förutom att Viktors sovsäck var lite för kall, Viktor och jag åkte tillbaks till turiststationen och hyrde en varmare säck, och det kom att behövas senare..


När vi kom tillbaks till lägret så var dom andra rätt ofärdiga och det tog lite tid att komma iväg, men det är ju semester! Här ska man ta det lugnt

Matchande gröt och kniffel!

Vi tog av från AbiskoJokka upp längst ett biflöde som rann ner från Nissumvaggi, Väldigt spännande med tanke på att vi inte visste hur skidbart det var. Isens tjocklek var inget större problem, men det var rätt halkigt på sina ställen, särskilt när man drar pulka! Camilla och Sara delade pulka och växlade mellan pulka och lättare ryggsäck. Sara beskrev det som att hon kunde åka i cirklar runt oss, men det ar bra för då hade vi nån som kunde hjälpa i svåra passager!

Okej att vi kommer upp, men pulkorna då?







Slit!

När vi stannade då och då så åkte ett par i förväg utan packning för att se om det var möjligt att fortsätta, skulle det bli hopplöst (läs vattenfall) så skulle det bara vara att vända och åka tillbaks.

Var glömde jag isyxan?



Viktor (Prince charming) närmast och Sara (Drottningen)

Som tur var så var det möjligt att åka hela vägen! Vi tältade en natt i själva klyftan och det var gott.. Kändes väldigt alpint! Vi hade ännu inte sett solen mer än som en lite ljusare fläck på molnen.

Värmekälla!

När man måste smälta snö för allt vatten man dricker så är man lite sparsam, för det tar tid och slukar bränsle.. Så på källen så smälte vi snö och kokade vatten till termosar och heta vattenflaskor att ha i sovsäcken. Sen var det bara att dra över ett par sockar över varmvattenflaskan och stoppa ner i sovsäcken så den blir varm och go.. Skulle det bli kallt senare är det att dra av en socke och vipps, så känns den varm och go igen! Guld värd när man behöver gå ut och kissa när det är kallare än -20 (och -30).. På dagen sen har man denna vattenflaska innanför kläderna så den inte fryser, och funkar som vattenflaska under dagen!
"Ska jag låta kranen rinna medan jag borstar tänderna?"

Dalen öppnar sig!

Det var lite blåsigt när vi åkte i ravinen, när vi sen kommer ut i en mer svepande dalgång så blåser det på lite mer.
Typ -15 och kanske 8 sekundmeter motvind är rätt kyligt! Men det var bara att pinna på. Gräva en snygg soffa bakom en sten och käka lunch och njuta av att ha lä.. Dagen tog slut och i slog upp tälten.. Efterssom vi var på kalfjället utan några direkta hållpunkter så gömde vi; tältlaget Träsket vårat tält i det bästa lä vi kunde hitta.


Och det var givetvis bakom slottet! ;)

Tältläger innan mörkret..

Vi hade alla med en efterrätt som räckte åt alla, och nästan varje kväll så satt vi i vår stooora absid (hyran är lägre i Träsket än i Slottet så vi hade lite mer plats), väldigt lätt att glömma hur kallt och jävligt det är ute när man sitter 6 pers i ett tält och äter nått gott, just här var det nyponsoppa och mandelbiskvier!

Träsket!



Viktor, Jag (Blingbling/lammet), Camilla (Princessan).

Vi ger oss ut igen på morgenen, det blåser fartfarande kallt men det kändes inte lika tråkigt som igår, nånting låg i luften..

Camilla, Viktor, Jag (Tomas), Kg, Ida och Sara.



Cessan, Charminng, Blingbling, Kungen, Fiona och Drottningen.

Kolla stilen!

Det sker! Det sker!

Vi har sovit ute 3 nätter och till lunch, och då händer det! Solen börjar bryta igonem på riktigt! Efter det här så hade vi blå himmel i princip hela turen!

Gryta!

Allting blir så mycket roligare, finare väder, stighudar av; tyg under skidan som ger bra fäste bakåt och glider frammåt, lite iaf. Det börjar gå nerför (vi hade gått uppför konstant i 3 dagar) och oj va bra det känns!
Vi viker ut från dalgången där den slutar och går på skrå på bergsidan, en bra bit ovan trädgränsen.

Massor av lössnö!

Läger by night..

Smart idé!

Att torka stighudar på varm vattenflaska funkade jättebra. Lite för bra för Camilla satte det överlappande och då kom klistret på fel sida av stighuden, sen gled det dåligt, väldigt dåligt! Jag tror jag var den absolut piggaste på att dra av stighudarna, skidorna och stighudarna jag hyrde på IKSU funkade toppenbra! Lite blöta fötter men det var mitt fel.

Morgon, vi orkar oss upp före solen!

Våra tältplatser skiljde sig rätt ordentligt från varandra, men det här var nog favoriten, utsikten var underbar och det var massor av snö!

Man må ikke va för kravstor..

Stilstudie, nu med utsikt.

Vi kommer iväg tillslut och det funkar bra, rätt tungt men nog gick det bra, kände man sig pigg ar det bara att gå längst fram och spåra!

Vem kan detta vara? (till vänster alltså)







Ravinen snor våra höjdmeter!

När vi följer höjdkurvor för att behålla höjden så kommer en stor ravin som vi inte kan ta oss över, det blir att sätta pulkan på magen och gå ner försiktigt!

Utsikt! (hoppas ni inte tröttnat!)

Vi kommer ner i skogen och ner till en jokk (och jag swishade förbi nästan alla för jag tog av stighudarna, oj va det gick!) Vi lunchar och fiskar upp vatten från ett halvöppet vattendrag (och vi hade -26 föregående natt, är inte det skumt med öppet vatten så säg..) Vi blir tvungna att korsa vattendraget och det går bra, vi hittade ett bra ställe och var väldigt seröisa.. Sen var det bara att släpa upp pulkan uppför andra slänten, upp på kalfjället, och till slut kom vi till vinterleden vi skulle följa!

Räddade?

Men nu är det ju så att det enda som skiljer en markerad led från att gå på fri fot är att man har skyltar att följa, inga spår eller stugor, vi misstänkte att den som satt leden var sadist som skulle över alla jävla kullar han kunde hitta.

Utsikt från sovsäcken..

Sa jag att vi hade det kallt? Det var många minusgrader och kängorna blev riktigt stelfrusna om nätterna.


Dom fega (rutinerade) tar en lagom stor vattenflaska med hett vatten och trycker ner i kängorna för att tina dom, men det blir kallt ändå. Mornarna var värst, kalla tår som fan, alla går runt och steppar lite för att få ltie cirkulation.. Och när sen kängorna har tinat så blir man blöt om fötterna, vilket iofs var bättre.



Mental note: Byt sockar oftare.

Frukost?

En STOR eloge till Kg som trollade fram en princesstårta en morgon! Han tinade tårtbotten i sovsäcken, tillsammans med marsipan och sylt.. Spraygrädden tinades i varmatten..


Och oj va gott det var, grädden utanpå frös rätt fort och marsipanen blev lite hård, men oj va get det var.



Mental note: Använd varmrörd marsansås och värm sylten.

Men den tog slut ändå.. Lätt godaste princesstårtan jag har ätit!

Scene of the crime.

Jag måste tacka Slottet för att dom segade lite om mornarna, för jag fick tid över att leka lite telemark!


Men att vi aldrig lärde oss i Träsket.. Tidigt så ropade Kg att det var dags att kliva upp, en av oss i träsket kliver upp, smälter snö ärmer vatten lagar frukost fyller termosar, dom 2 andra äter oftast i sovsäcken..



Sen när vi kikar ut genom tältet, så ligger tältlag slottet fortfarnade och drar sig i sosäckarna!
Men det är sånt man får ta :)

Vem stänger man in, mitt ute i ingenstanns?

Vi kom fram till ett rengärde, vi lunchade och byggde en liten ramp så vi kunde komma över!
Efterssom det bara var jag och Sara som åkte utan stighudar så var i så mycket snabbare på platten, och uppför funkar om man är lite försiktig (sen hade jag väldigt bra skidor!)

Telemarketing?

Mitt första lyckade telemarksåk! 6-7 lyckade svängar.. Och jag var peppad på mer!

Ungefär i mitten av bilden står våra tält, det ena är signalgult.

Hela turen hade vi varit lite stressade så vi skulle hinna tillbaks till Abisko till tåg och återlämning av hyrda prylar osv.. Men vi lyckade få en dag över för en topptur! och det var brant och spännande! Riktigt rolig, brant som satan..

Toppen närmar sig!

Stilstudie Ida, och återigen: hitta tälten!

På nervägen så åkte vi skidor så gott det gick, fast det är inte direkt optimalt att lära sig åka telemark i vidpackad ojämn snö där det är rätt brant. Jag hade lite ont i höfterna efter es del fall, svårt att sova på sidan efter det! Men jag var fortfarande peppad på mer.. Vi kom ner till tältlägret vid 3, käkade tidig middag och packade ihop och åkte några km ner i dalen.. Satan va fort det gick utför på dom väldragna lederna, tur att vi inte kom andra hållet och behövde gå upp här!






Vi slog läger igen och natten som kom var kallast hittils.. hittils i Sverige i år :)
-36 grader i Nikkaloukta (3 mil fågelvägen från lägret), och vi hade lika kallt vi, om inte kallare.




Kändes helt klart kallare än nätterna då vi hade -30.. Hur man nu trots torra fingrar frös fast i allt som var i metall, typ löpare på dragkedjor och tamoj till kastrullerna (jag är tacksam för att min är i plast!)

Värma kalla händer på locket..

Vi tar rejäl sovmorgon (men varför tältade vi på västra sidan om fjället? vi låg i skugga till 11-tiden!), men vi kommer iväg till slut.. vid 2tiden ;)

Den vackra kungsleden.

15 paralella skoterspår där det passerar säkert 20 skotrar i timmen i skithög hastighet, vilket jävla skämt.





Vi är framme i Abisko vid 19-tiden precis nog för att se solens sista strålar nå fjällen på andra sidan torneträsk. Vi betalar för tältplats vid turiststationen, och för pengarna får vi tillgång till kök och bastu (och en jättestor godisskål i receptionen), ett underbart slut på turen, det känns nästan som vardag när på den 8e natten vi tar våra varmattenflaskor och kryper ner i sovsäcken när Kungens termometer som går ner till -20 har gått i botten.






Jag har planer på att lära mig åka telemark, så kanske näst-nästa helg blir det att hyra telemarkskidor på IKSU och dra till nån backe över helgen, träna på lite bättre villkor.
Nästa vinter blir det toppturer på riktigt.






Kanske ett lite väl långt inlägg, men det är svårt att göra en sån här tur rättvisa.



Stort tack till MerOrkan!







/ Tomas Lammet Blingbling Helleberg

Solotur i fjällen!

Det var en hastig tur det här. Förra söndagen vid 1945 så kom jag på att jag ju kunde åka till fjällen i helgen! Och gå ut på tur.. Saken var den att jag skulle jobba måndag, sova hos pappa, åka till lycksele och joba, sova i lycksele och jobba även onsdagen.. Sen ledig torsdag och fredag..
Kanske lite rörigt, men om jag säger såhär: Jag behövde packa allt jag skulle ha med på söndagkvällen.
Veckan gick och torsdagen kom, det var bara att slänga upp väskan på ryggen och börja traska upp mot den beryktade lyslinjen, en kraftledning som går en bit upp på berget. Fram tills dess är det lite för brant för att åka skidor..

Knäckande!

Och jäklar va jobbigt det var, brant och mjukt och tungt.. Men nog gick det! Väl uppe på en platå strax nedanför lyslinjen så åkte säcken av, jag fixade lite varm mat och sen var det att testa skidorna på riktigt.. ut på pudret!

Lyxigaste smaksättningen?

Parmesan, chili, buljong ,4 kryddor, soltorkad tomat och vitlök.. Kan tyckas överflödigt och det var det också, inte alls lika roligt att laga mat när man är ensam. Jag smälte min första snö och fixade lite varma koppen med couscous, en höjdare faktiskt.. Testade skidorna en sväng och såg hur bakhalt det skulle bli, testade och satte på lite swix blåå!

Hel lo?

Spår längst skoterspåret en bit, det kändes väldigt vildmarksaktigt.. En sommar så såg vi ett lodjur komma gående längst en traktorstig när vi satt och grillade, otroligt majestätiskt djur.. Den stannade och tittade på oss typ 30 meter bort, svängde av och hoppade över diket och traskade upp för åkern.. Men nu på vintern så var det bara spår en bit, som efter en stund vek av utåt skogen.

Orm?

Jag vänder mig om.. och oj! vilken utsikt!

Jag kommer ut på en fin hed med lite träd, är rejält trött i benen men så fort jag lägger väskan åt sidan så blir jag genast piggare! viker av från spåret och går på en kort tur en bit uppför, gå på skrå och det var roligt! Skidorna sjönk ner kanske 10 cm..

Bärighet? Nejnejnej!

När jag står på toppen av mitt tänkta åk så tänkte jga ta några bilder, tar av mig skidorna och vipps, så står jag där med snö upp på låren! Men det var gött mos! Jag borde skaffa mig ett par gaiters.. vette fan va dom heter på svenska, som tuber man fäster i skorna som går upp längst benen som håller ute snö och allt fan det är.. Blev lite snö här och var.

Nerifrån!

Här ser vi då mitt taffliga freerideförsök (på tegsnässkidor från 60talet), notera hur man kan följa späret i tre slingor, hur det ser bra ut längst bort, över andra krönet är det lite skevt och i det tredje så är det några mystiska spår jag inte vet huur dom hamnade där!
Men kul var det!

Jag fortsätter ända upp på platten, det har börjat blåsa en del, jobbigt med sydlig vind då man måste välja.. solsken eller lä? Jag gräver mig en snygg grop i snön och lagar mig lunch, nudlar! Lä och fint blev det också, såg inte solen men väl dalen nedanför! Åker vidare och stannar för natten vid 3tiden ungefär, vill inte riskera att behöva sätta upp tält i mörkret. Efterssom jag inte har hunnit fixa nåra snötältpinnar (vanliga tältpinnar funkar.. inte alls i snö) så kapade jag av lite grenar och använde dom istället, funkade faktiskt rätt bra när dom var väl nergrävda.
Klockan 18 så kunde jag precis se siluetten av fjället i väst där solen gick ner, resten var kolsvart. Ingen ting att göra så jag går och lägger mig, fick vänta länge innan jag somnade och det var lite småkyligt att ligga så länge.

Vädring

Morgonen efter så var det bara tat komma igång när solen gick upp, tog lite tid att få ihop allt, fick smörja upp pumpen på köket lite men allt gick bra! Det var väldigt varierande väder under dagen, blåsigt och mulet ochsnö på morgonen.. sen sol och blåst, sen snö och vindstilla, det blåste upp och vipps så var molnen borta.. om och om igen..

Sol! \o/

Den andra dagen trycker jag på ordentligt.. till skillnad från första dagen så går mina 300 höjdmeter nerför istället för uppför.. Åker till Gackervattnet genom dalen som går dit, troligtvis ett vattendrag. Medvind och snön driver runt och formar härliga mönster.. väl framme så fortsätter jag upp genom björkskogen..

Tröt skidåkare, utan solskydd!

Skog? Njaa!

Ibland knäns det lite motigt, och ibland lie bättre.. men hur bra det än känns, när solen bryter genom molnen, så faan vilket leende jag får på läpparna! Det är så otroligt fint att se!

Jag hittar skoterleden ner mot sjön jag söker, man ser spåret men det är 10 cm puder på. åker gissningsvis en timme och det är rätt jobbigt.. Som en gåva från ovan kommer 6 skotrar bakifrån mig och dom kör upp leden finfint! Nu glider det betydligt bättre, och snar börjar det gå utför.. Inte alls lika brant här och det blir långa härliga utförsbackar..
Jag pressar på och slår inte läger nere vid sjön förrän vid 4, solen syns inte längre men det är ljust iaf. Enligt kartan har jag åkt ca 15 km, fast det är med raka linjer, det är en bit mer, och hälften av det i pudersnö!

Jag tältar alldeles nere vid sjön, naten går bra men det känns lite segt och motigt, funderar på att ringa efter hämtning men låter bli och sover ute ändå, natten går bra, sovsäcken har blivit lite blöt (pga slarv med snö i tältet med mera) och jag ligger iden med massa kläder på, relativt behagligt iaf!
morgonen efter ska jaf ut på sjön och göra en liten sväng runt några forsar för att komma u på björkvattnet, sjön jag startade vid.
Men när jag åker ut på isen så går jag renom lite i kanten, bara blött och jävligt slask och det var ingen fara med mig.. Men skidorna därimot, det började pacas snö så förannat under dom, jag GÅR med sidorna ca en km och ser att det ser likadant ut å nadra sidan, vänder tillbaks och går up plängst leden.. sätter mig på vägen och ringer efter hämtning, nuär det relativt nära ändå, och jag har inget intresse i att plåga mig genom 10 osäkra kilometer på isar som kanske inte riktigt bär, med skidor som inte glider.

Jag har lärt mig mycket! Och fler turer ska det bli i vinter, pulkan ska färdigställas och sen jävlar..